måndag 15 augusti 2016

Kammarmusikfestival i Allhelgonakyrkan 2016 dag 4

Festivalens sista dag inleddes likt de andra, med först ett cembalostycke där Bengt Forsberg spelade Le Rappel des Oiseaux (1724) av Jean-Phillipe Rameau, följt av Anna Christensson vid flygeln spelandes något av Erik Satie, idag Gnossienne nr. 5 (1889). Det fina med det här upplägget är att man har kunnat lyssna uppmärksamt på vart och ett av de här unika verken och ta det för vad det verkligen är, men också kunnat jämföra dem från dag till dag. Det känns extra verkningsfullt i fråga om Satie-styckena; ett om dagen har varit mer minnesvärt än alla i följd hade varit.

Bengt Forsberg
Resten av konserten skilde sig sedan något från de tidigare, i det att den utgjordes av tre större stycken med stråkar i varje. Först kom ett verk av Henri Dutilleux, som alltså får vara med två gånger eftersom i år skulle ha varit hans hundraårsdag. Bengt Forsberg talar alltid väl om alla stycken, vilket är mycket trevligt, och utkorade Stråkkvartett "Ainsi la nuit" (1976-77) till ett av 1900-talets och hela musikhistoriens mest fascinerande stråkkvartetter. Treitlerkvartetten framförde det intensiva verket med inlevelse och precision, vilket sannerligen är vad som krävs.

Därefter var det dags för César Francks Sonat i A-dur för violin och piano (1886), och att den var en bröllopsgåva till violinisten Ysaÿe fick den gode herr Forsberg att kalla den en bröllopsgåva från himlen, "något vackrare är svårare att föreställa sig" och utökade sina uppskattande ord till att även gälla kvällens violinist i fråga, Nils-Erik Sparf. Själv fann jag det underbart att höra dem spela; två av Sveriges bästa klassiska musiker, som med sin stora erfarenhet kunde spela så innerligt och lyhört mot varandra. Musiken lät de två instrumenten både samsas och följas, och glida ut i egna solopartier, och det var en stor upplevelse.

Som avslutning på hela festivalen spelades Konsert i D-dur för violin, piano och stråkkvartett (1891) av Ernest Chausson, en numera litet ovanlig sättning som i det här fallet utgjordes av Treitlerkvartetten, Bengt Forsberg vid flygeln och Nils-Erik Sparf som soloviolinist. Konserten bjöd på stor, men alltid skönklingande dramatik i första satsen Dédidé - Anime, ljuvt böljande musik i andra satsen Sicilienne: Pas vite, verkligt allvar i tredje satsen Grave, och energi och viljekraft i sista satsen, Très animé. Det var en kraftfull skjuts ut i den ljumma sommarkvällen runt den vackra Allhelgonakyrkan. Saknaden är stor nu när festivalen är över, men vi som hörde konserterna kan vara tacksamma för det stora jobb som Kammarmusikens vänner och alla musiker som lät oss höra så mycket vacker och välvald musik och hoppas på många fler festivaler!

Länk till hemsidan för dagens konsert

Inga kommentarer: