onsdag 21 oktober 2015

Trainwreck

Det finns en sorts tjejfilmer där huvudpersonen gör allt för att skaka av sig en mans uppvaktning - en bizarro-variant av vanliga romantiska komedier; ett exempel är How To Lose A Guy In 10 Days. 2015 års upplaga är Trainwreck, uppdaterad med Amy Schumers karakteristiska mix av vilt drickande och tillfälligt sex. Jag gillar TV-serien Inside Amy Schumer riktigt mycket, var ändå tveksam till att hennes humor skulle hålla till en hel film, men gick ändå på bio för att få en efterlängtad överdos av oansvarigt kul.


Något annat som gjorde mig misstänksam var att den manliga huvudrollen Aaron spelas av Bill Hader. Jag har älskat det mesta han gjort från hans gammaldags humor till übercoola Stefon i SNL, men hur fungerar han som romantic interest? Till min stora glädje är han riktigt bra i sin roll; trevlig, omtänksam, intressant och riktigt charmig, när han försöker inleda ett förhållande med den motvilliga Amy.


I Trainwreck är det killarna som är känsliga och längtar efter kärlek. Aaron har en bästa vän som tillsammans med honom analyserar vad Amy menar och vad han bör göra för att vinna hennes hjärta. Till och med jag känner igen bäste vännen LeBron James som en sportstjärna, något det finns gott om i filmen eftersom Aaron är idrottsläkare. LeBron James är också bra i sin roll, och fastän det är tänkt som en humoristisk vändning känns deras diskussioner om kärlek äkta och litet hjärteknipande.


För oss som gärna vill se komiker vi gillar innehåller Trainwreck en lång rad av SNL-skådespelare: Colin Quinn, Tim Meadows, Vanessa Bayer, Leslie Jones med flera. En härlig roll, raka motsatsen till hennes kultpersona, gör Tilda Swinton; påträngande, solbränd, hårdsminkad och med flygande hår.

Även den här varianten av romantiska komedier brukar sluta med kärlek, men inte utan en massa trubbel. Det är där jag upplever att manuset brister; konflikterna mellan Amy och Aaron, och även mellan Amy och systern Kim, är för tunna för den vikt som läggs vid dem. Filmen är som bäst när den driver med samtidskulturen och önskan att vara hip i rappa dialoger, det som Amy Schumer gör så bra i sin TV-serie.

Inte någon helgjuten film, alltså, men två timmars fräck humor med ett peppande slut kan vara precis vad man behöver.


2 kommentarer:

Snowflake sa...

Det känns som att jag helt har missat denna Amy Schumer. Kanske har jag ingen humor? Du och en annan trovärdig person hyllar henne, och jag tänker att jag borde kolla. Om inte annat så för en solbränd skrikig Tilda!

Jenny B sa...

Hon har ju en ganska snuskig humor, men det finns en intelligent tanke bakom. Hon drar ofta ut sexuella anspelningar så långt att man ser det ur ett feministiskt perspektiv. En del säger att hon har gjort mycket för feminismen, och jag tror hon gör det som behöver göras just nu, efter allt som gjorts tidigare. Men främst så tycker jag att hon är jätterolig! Vi vet ju ändå att allas humor är olika, så det är inte konstigt om inte alla tycker det.