tisdag 22 september 2015

The Corrections av Jonathan Franzen

Finns det några sista justeringar jag kan göra? Några enkla men viktiga fixar som förändrar allt; förvandlar ett filmmanus från omöjligt till lovande, förvandlar mitt liv från misslyckat till framgångsrikt. Chip Lambert hoppas på det i första kapitlet av Jonathan Franzens genombrottsbok The Corrections. Som utomstående betraktare kan vi se att han riskerar för mycket i sina desperata försök att rädda manuset och sitt förhållande. Som deltagare inne i Chips stressade sinne dras man med i taxifärden genom New York, både på jakt efter sin falnande karriär och kärlek, och på väg bort från de irriterande föräldrarna på lunchbesök i hans lägenhet.

Föräldrarna Enid och Alfred har vi fått träffa på första sidan; ett par av den sorten som hållit ihop i alla år trots att de plågar varandra. Hur har det gått för deras tre barn, som nu är vuxna? Chip verkar krångla till sitt liv och förstöra för sig själv med varje steg han tar. Går det bättre för äldste sonen Gary? Åh, som han önskar att föräldrarna skulle medge det och ge honom litet beröm. Han har ett högavlönat jobb, tre fina barn och en vacker fru. Men i Garys hem pågår krypskytte och gerillakrig mellan de två vuxna på ett sätt som kan driva både Gary och en sympatiserande läsare till vansinne.

Hoppet står till yngsta dottern Denise - visst måste hon ha ordning på sitt liv, uppskattad restaurangchef som hon är och med en sponsor villig att backa upp henne i en ny, spännande satsning. Men vid det här laget vet läsaren att Franzen går ett steg under den blanka ytan, drar fram komplexen och visar hur gamla problem sätter krokben för nya framgångar.

Det är oerhört deprimerande att se de fem människorna sitta fast i situationer de börjat vantrivas i, och se dem stöta bort varandra när de hade kunnat vara varandras bästa stöd. På var sina sätt söker de efter en correction (eller flera, för sig själv och andra), något som skall ta ned det sista hindret för att leva ett gott liv och kunna börja njuta av det.

Jonathan Franzen är mycket bra på att måla upp de olika människornas liv, både de yttre och de inre förhållandena och hur de påverkar varandra; Enids och Alfreds hem där räkningar, syrsor och oro hopar sig i hörnen, den voluminösa fabrikslokalen där Denises restaurang kan göra storsuccé eller kantra, den kalla, blöta fisken på glid innanför Chips kläder medan han försöker hålla igång en konversation så att det inte skall märkas att han försöker snatta fisk från butiken.

Jag kan dock tycka att Franzens blinkningar till samtidshistorien och litteraturen blir för intensiva ibland. Litauen framställs som ett vilt land med galna invånare, som en skämtsam clownstat som motvikt till det välordnande USA. Enid och Alfred är på kryssning på ett nordiskägt fartyg där nordiskt tema på salarna; i The Strindberg Room står de enarmade banditerna, och vid deras matsalsbord sitter paret Roth med de ännu mer anspråksfulla förnamnen Sylvia och Ted.

Men det går inte att förneka att The Corrections omfångsrika volym innehåller en närgången och till stor del trovärdig beskrivning av en familj stelnade i icke-kärlek. Det är inte någon liten korrektion här och där som skulle hjälpa dem, det är tvärtom en hämsko i början av historien som skapat en spänning, som sedan triggat en annan låsning och så vidare. Går det att bli kvitt den första, största hämningen så att allt som kom efter kan bli fritt? Jag tycker att Franzen gör det litet för enkelt för sig och Lamberts i det sista kapitlet, men för familjen Lamberts skull är jag glad för alla lättnader de kan få.

Fler böcker av Jonathan Franzen:
Freedom

Inga kommentarer: