måndag 14 september 2015

Effekten af Susan av Peter Høeg

Susan har en stark effekt på människor: hon får dem att vilja berätta för henne saker de annars håller för sig själva. Alltså en mjukare utfrågningsteknik som kan vara till nytta för dem som vill ta reda på hemligheter. För Susans del är den här effekten, liksom hennes stora dragningskraft på män, något hon inte längre vill utnyttja utan lärt sig leva runt, men andra har behov av hennes hjälp.

När boken börjar är hon och hela hennes familj - maken och de två tvillingbarnen - insyltade i var sina affärer i Indien, med fara för inlåsning på lång tid. Man hinner undra om förhistorien skall ha någon inverkan på bokens handling, men det visar sig bara vara en McGuffin för att få Susan att använda sin effekt på vissa personer, samt samla familjen.

Än en gång målar Peter Høeg upp ett Danmark där konspirerande statsmän med djupa försänkningar och hemliga insikter är beredda att döda för att deras planer skall gå i lås. Effekten af Susan är grymmare och mer våldsam än Den tysta flickan. Det är svårt att tänka sig samma scenario i en bok förlagd till Sverige, ett Sverige med taffliga politiker och halvkompetenta storföretagsledare, och kanske är känslan densamma för danska läsare. Høegs samhällsbild är skinande blank och skrämmande, men tillräckligt trovärdig för stunden för att boken skall hålla och underhålla.

Jag tycker mycket om Effekten af Susan trots några logiska kullerbyttor och simplifierade berättargrepp. Även om jag alltid gillar när fysik och fysiker introduceras i skönlitteraturen, tycker jag att kopplingen mellan Susans halvt förklarade effekt och den exakta vetenskapen är sökt. Att familjen som först misstrodde och ogillade varandra så intensivt nu svetsas samman till ett brottsuppklarande Scooby Doo-gäng är litet osannolikt, men ger berättelsen fler dimensioner. Tänk att de fortsätter att följa sin oklart formulerade detektivuppgift trots de otäcka morden som följer i deras spår! Och till slut, hur viktig var deras uppgift egentligen och för vem? Kanske missar jag något, men för mig hamnar inte alla trådar i väven rätt. Men eftersom jag njuter mer av stämningen på vägen än av ett perfekt slut gillar jag spänningen i Peter Høegs bok.

Fler böcker av Peter Høeg:
Den tysta flickan

Inga kommentarer: