När jag flyttade till Tyskland talade jag språket flytande, hade ett jobb som väntade på mig och näraboende släktingar som jag såg fram emot att lära känna bättre. Ändå kände jag mig inte rotad i landet, och jag tänkte ofta på hur landet inte tycktes vilja ta emot och använda mina förmågor, fastän det var just det jag ville så intensivt. Sedan dess har jag djup sympati för dem som kommer till ett land med ett okänt och annorlunda språk och vill arbeta och bygga ett nytt liv där.
Två av dem är Mahyar (Alireza Niki) och Leyli (Fatemeh Goodarzi). Hennes managementstudier har gett dem båda visum för två år i Sverige, men Mahyar har inte fått något jobb motsvarande sin ingenjörsexamen utan får bära ut gratistidningar på söndagarna. Det knapra livet i det lilla studentrummet tär på dem, särskilt på Mahyar.
Pjäsen Lögndagen spelas på persiska med svensk översättning. De korta meningarna som textmaskinen presenterar verkar inte motsvara de långa diskussionerna på scenen som drar ned skratt från publiken - jag hör "köttbullar" ett par gånger i tiraderna - men andemeningen går ändå fram tydligt. Det är litet klumpigt att låta så mycket av handlingen föras fram i form av Mahyars långa monologer, men vad han berättar om hur de bestämde att flytta till Sverige och hur det har gått för dem ger en insikt i vardagen för många andra människor i vår närhet: ambitioner blandas med en rädsla för att misslyckas och oron för att man redan är på väg att misslyckas.
Ett tag är jag rädd att väldigt annorlunda känsla för humor skall skapa en kulturkrock som hindrar mig från att uppskatta pjäsen, men av mina bänkgrannars tystnad förstår jag att vi är lika dämpade. Det som började som småtjafs en vardagkväll blir till allvar, det som började som ett skämt blir till en omvärdering av livet bland billiga, trasiga möbler på tio kvadratmeter. Men vi har hört vad de satsat för att flytta till Sverige och hur löst de hänger här, så att bryta upp och flytta ut är extra svårt - "har du en mormor i Gamla Stan eller en moster i Solna?" som de båda säger vid olika tillfällen. Under pjäsens gång hinner de båda vara irriterande, men också så hjälplösa att det gör ont att se dem.
Lögndagen berättar om en livssituation som är vanlig för många människor i Sverige, och jag är glad att jag har fått se och förstå en glimt av deras vardag.
Länk till Stadsteaterns sida om Lögndagen
Länk till teatergruppen Chaharsoo
Två av dem är Mahyar (Alireza Niki) och Leyli (Fatemeh Goodarzi). Hennes managementstudier har gett dem båda visum för två år i Sverige, men Mahyar har inte fått något jobb motsvarande sin ingenjörsexamen utan får bära ut gratistidningar på söndagarna. Det knapra livet i det lilla studentrummet tär på dem, särskilt på Mahyar.
Pjäsen Lögndagen spelas på persiska med svensk översättning. De korta meningarna som textmaskinen presenterar verkar inte motsvara de långa diskussionerna på scenen som drar ned skratt från publiken - jag hör "köttbullar" ett par gånger i tiraderna - men andemeningen går ändå fram tydligt. Det är litet klumpigt att låta så mycket av handlingen föras fram i form av Mahyars långa monologer, men vad han berättar om hur de bestämde att flytta till Sverige och hur det har gått för dem ger en insikt i vardagen för många andra människor i vår närhet: ambitioner blandas med en rädsla för att misslyckas och oron för att man redan är på väg att misslyckas.
Ett tag är jag rädd att väldigt annorlunda känsla för humor skall skapa en kulturkrock som hindrar mig från att uppskatta pjäsen, men av mina bänkgrannars tystnad förstår jag att vi är lika dämpade. Det som började som småtjafs en vardagkväll blir till allvar, det som började som ett skämt blir till en omvärdering av livet bland billiga, trasiga möbler på tio kvadratmeter. Men vi har hört vad de satsat för att flytta till Sverige och hur löst de hänger här, så att bryta upp och flytta ut är extra svårt - "har du en mormor i Gamla Stan eller en moster i Solna?" som de båda säger vid olika tillfällen. Under pjäsens gång hinner de båda vara irriterande, men också så hjälplösa att det gör ont att se dem.
Lögndagen berättar om en livssituation som är vanlig för många människor i Sverige, och jag är glad att jag har fått se och förstå en glimt av deras vardag.
Länk till Stadsteaterns sida om Lögndagen
Länk till teatergruppen Chaharsoo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar