tisdag 27 december 2011

Tinker, Tailor, Soldier, Spy

De slitna, färglösa 70-talsinteriörerna markerar allvar och ett stort mått av tristess. Men det är inte hela sanningen. I travarna av tidningar och dokument finns detaljer som betyder fara eller en livlina för människor i utsatta positioner. Det går många dagar av faktasökande och sållande av data mellan de utväxlingar som faktiskt kan ge viktig information.

I de inledande scenerna av filmen Tinker, Tailor, Soldier, Spy skall det förmedlas kontakt mellan en man från den brittiska underrättelsetjänsten och någon med viktig information. Runt de två männen på gatukaféet i Budapest rör sig kameran. Vilka är personerna vid de andra borden? Är någon mannen de väntar på? Är några andra ryska agenter, beredda att fånga eller döda sina motståndare? På ytan är stämningen lugn, men spänningen växer.


På samma sätt rör sig handlingen genom hela filmen. Vad är viktigt i strömmen av nyheter? Ett vaksamt öga kan snappa upp en liten detalj som inte stämmer, som kan betyda något mycket större. En klok hjärna kan planera påstötningar i flera steg som kommer att driva fram en avgörande händelse. Men på samma sätt är alla tränade såväl på MI6 som hos deras viktigaste motståndare, agenterna från den ryska säkerhetstjänsten.



Det finns en mullvad, en förrädare, i den innersta kretsen av MI6 - kanske. Hur skall man finna spåren som leder fram till honom, om han är lika väl tränad att dölja dem och lägga ut villospår som du själv? Den som leder den hemliga utredningen, George Smiley, har dessutom nackdelen av att vara avskedad från MI6 och behöva leta bevis per ombud från en annan plats. Men han har lång erfarenhet av arbetet, och av männen som är misstänkta: i många år var de närmaste kollegor. Kan Smiley sålla fram landsförrädaren bland dem?


Utan att frossa i våld och blod gör filmen klart att ett felsteg och en upptäckt kan leda till en brutal död. Man kan aldrig vara säker på när den korrekta ytan av tweed, portföljer och tekoppar skall brytas och förbytas i naket våld. Man kan heller inte vara säker på om mannen i stolen intill planerar att lämna ut en till fienden för sin egen framtids skull. Oförklarade och ordlösa scener pusslas samman. Under de sista scenerna stiger pulsen och gåtans lösning uppdagas. Vi kan släppa taget om biofåtöljen och andas ut efter en mycket, mycket bra film. Men för MI6 går arbetet vidare; det eviga, otacksamma sökandet efter möjliga förrädare på sin och den andra sidan.

6 kommentarer:

Bokomaten.. sa...

Åh,j ag får magknip bara jag läser! Såg TV-serien för en månad sedan för att ladda lite inför filmen. Den är väldigt långsam och.. jämn. På ett sätt som inte är så vanligt idag när man är van vid toppar i andlingen och spänningen. Stunder av lugn för att överraskas av oväntade actionscener och fara. Så funkar de flesta filmer 2011 men TV-serien var bara lugnt nagelbitande hela tiden. Inte jättespännande, men lite spännande HELA TIDEN. Ska se filmen ikväll. Låter som att jag inte kommer att bli besviken.

Jenny B sa...

Filmen är precis som du säger, långsamt och jämnt, men ändå händer det så mycket under ytan. Visst är det skönt att låta hjärnan arbeta ikapp med Smiley?!

Jag har inte sett TV-serien, men skulle vilja göra det. Jag tänker mig att den hinner brodera ut situationer och bifigurer mer än filmen, men det låter som att stämningen är densamma.

Dessutom känns det som ett bra läge att börja läsa John le Carrés böcker, efter att ha tänkt på det i alla år. Jag vill veta vad som händer sedan!

Glamourbibliotekaren sa...

Tror du den kan bli nominert til Oscar? Jeg så traileren i går, og skal absolutt se den.

Jenny B sa...

Ja, det tror jag säkert! Gary Oldman, regin och hela filmen var gedigna och bra. Jag ser fram emot Oscars-säsongen, eller hur?!

Nathalie sa...

Jag gillad filmen, måste nog se den en gång till dock för att ge en mer rättvis bedömning. Just nu ligger den på 3,5 av 5 enligt mitt tycke

Jenny B sa...

Man ser nog ännu fler detaljer när man ser om den, så det kan det vara värt. Jag vill också se den igen.