Den lilla boken är inte ens på hundra sidor, men innehåller tjugo noveller. Varje historia får alltså inte mer än ett par sidor på sig. Men varje novell målar upp nya karaktärer och ett liv som är så olikt vår tid att de verkar komma från en parallell värld. Och ingen novell eller värld är lik den andra.
Gemensamt för berättelserna är att de utspelar sig inom snäva ramar, ofta inom en familj med udda men benhårda traditioner. Att substantiv skrivs med stor begynnelsebokstav på tyska gör att varje person och varje föremål får ännu mer av ikonisk karaktär. I den ålderdomliga och isolerade omgivningen dyker det upp Smeder, Hjältar, Duellanter, mystiskt begåvade Frisörer, men mest av allt Mödrar, Fäder, Tanter, Onklar och Systrar och Bröder. Under de begränsade omständigheterna blir varje detalj uppförstorad till något betydelsefullt och ödesmättat. Barnen hanteras ofta bryskt och krävande av familjen, och tiderna verkar knappa. Men i dessa påvra bygemenskaper dyker här och där Frisörerna upp, som ett annat släkte. Med vällust beskrivs hur kunnigt och omtänksamt de tvättar, behandlar och formar människors frisyrer. Men själva är de kalrakade! För så skall det vara.
Varje novell är alltså en närstudie av underliga händelser i surrealistiska miljöer. Den gemensamma nämnaren är människor med sina öden redan utstakade, som blir handfallna, fascinerade eller förbannade när något dyker upp som går på tvärs med vad de vet. Varje liten kompakt berättelse är full av sådant som verkar vara symboler för något annat. Men jag får ingen rätsida på det, kommer inget djupare än att stämma in i förvirringen av att knuffas ut ur sitt invanda spår. Det är underhållande, men på gränsen till putslustigt, så jag hoppas på mer från Hoppes senare verk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar