fredag 29 april 2011

The Windup Girl av Paolo Bacigalupi

Vad innebär peak oil, koldioxidutsläpp och växthuseffekten? Vad skulle smältande poler och nästan helt uttömda oljereserver betyda för vardagslivet? Ett av science fiction-genrens privilegier är att utforska effekterna av framtidsvisioner dragna till sin spets. En god författare kan pussla samman de olika förändringarna som förutspås, och tänka sig vad det skulle betyda för hela samhällen och för människorna som lever där.

Olja, kol och trä är så gott som slut, och därför dyrt att använda sig av. Tidigare generationers utsläpp har höjt havsnivån, vilket ständigt gör sig påmint i till exempel Thailand, där The Windup Girl utspelar sig, och där man har byggt fördämningar mot havet för att inte översvämmas. Av någon anledning som inte förklaras är inte kärnkraft, solenergi eller ens våg- och vindkraft användbara alternativ. Vad gör man då för att bokstavligt talat driva samhället? Man måste förlita sig på mekanisk energi; cykeltaxi, stora dragdjur som driver maskinerier i fabriker, hissar som lyfts av tyngden av människor, som springer uppför trapporna när de använts som motvikt på vägen ned/upp. Mänsklig arbetskraft och människoliv är billigt, råvaror är dyrt.

Batterier verkar också vara dyrt och omöjligt att tillverka. Hur kan man då lagra energi för sådana saker som att driva ett lokomotiv på en lång resa, en scooter, eller en pistol? Lösningen är fjädrar; på trampmaskiner kan en människa snurra upp dem och ladda dem med energi, och med påverkan från alger ändras fjädrarnas råmaterial till att kunna laddas med ännu mer energi. Det här är en spännande men inte helt trovärdig lösning. Eftersom jag är ingenjör och mycket intresserad av teknik och energifrågor, försökte jag hela tiden pussla ihop hur det hela hängde ihop, och det är därför jag skriver väldigt mycket här om vad jag kom fram till. Jag kunde acceptera förutsättningarna för bokens handling, men här finns en diskussion mellan några mer (och mindre) skeptiska läsare som jag tyckte var intressant att läsa.

Ett forskningsområde som däremot tagit sig till oanade höjder är genmanipulation. Djur och till och med människor kan skapas efter den design som önskas. I Japan tycker man inte detta är en styggelse utan experimenterar friskt. Där har det byggts arbetare med tio armar, och självklart söta, underdåniga flickor, bland annat Emiko som gett boken dess namn. Konstgjorda människor är ovanliga och illa sedda i Thailand, och det är Emikos olycka att hon lämnades där för att hennes japanske husbonde tyckte att det var för dyrt att flyga henne tillbaka till Japan efter utlandsvistelsen.

Bacigalupis språk är rikt, och jag får hela tiden en god känsla av miljöerna man vistas i: en livlig marknadsplats med ovanliga varor; en fabrikslokal med arbetande djur och människor; en svalare lägenhet där fabrikens förman bor; den tryckande hettan som främst plågar Emiko, som lätt kan överhettas. Men det kan vara litet besvärligt att läsa prosan ibland: jag letar efter ledtrådar som skall förklara bakgrundshistorien, handlingen och förutsättningarna, men Bacigalupi är snål med dem. Det dröjer till nästan en tredjedel in i boken förrän de flesta bitarna har fallit på plats, och innan dess har jag läst och läst om meningar i jakt på någon missad detalj. Många gånger upprepar han sig också i onödan.

Under tiden har handlingen hunnit röra sig framåt i parallella steg. Boken följer personer som ofta korsar varandras vägar eller till och med känner varandra, men som har planer som kommer att korsa och stjälpa varandra flera gånger om. Det jag nästan tycker bäst om med boken är hur den låter människors handlingar styras av deras motivation, och hur planer kan gå i stöpet för att något händer som man inte räknade med. Ingenting är förutsägbart, och världen är full av konspirationer och svek. Några människor lägger upp stora planer, andra försöker skrapa åt sig av smulorna, och kanske är någon enstaka bara ute efter att göra det rätta.

Fastän jag låter skeptisk till Bacigalupis vetenskapliga underbyggnad, tycker jag att The Windup Girl målar upp en tänkvärd bild av en framtid där energitillgången är knapp. Även om personskildringarna och handlingen är suddiga ibland, stiger spänningen konstant fram till slutet, när alla vägar korsas och det visar sig vilka krafter som var starkast.

Inga kommentarer: