söndag 30 augusti 2009

Die Vermessung der Welt av Daniel Kehlmann

Världens mått heter den här boken översatt till svenska. Jag läste den på tyska, för att komma så nära originalet som möjligt. Tyvärr känner jag att jag inte kom nära vare sig berättelsen eller dess huvudpersoner, Carl Friedrich Gauss och Alexander von Humboldt. Kehlmann tecknar upp hur han tänker sig livsresan för dessa två naturvetenskapliga giganter innan och när de möts.

Som nyblivna teknologer skrockade vi åt hur den femårige Gauss rättade sin pappas räknefel, vilket nämndes i vår formelsamling om jag minns rätt. Jag får intrycket av att Kehlmann ritat en livslinje från anekdoter som dessa för att försöka skapa en sammanhängande historia. Men jag upplever vare sig något av den vetenskapliga upptäckarglädjen hos männen, eller en genuin ton i hur de väljer att leva sina respektive liv. Efter alla tankar och infall som vi delgivits, har vi ändå inte lärt känna Humboldt och Gauss. De båda huvudpersonerna liksom alla andra i boken blir snarare typer än personer. Detta gäller speciellt för tysken Humboldt som ställs mot fransosen Bonpland under sina långa resor. Resorna skulle också kunnat beskrivas mycket mer spännande. Inte heller uppskattar jag humorn i boken. Den baseras på föregivet lustiga situationer och är hela tiden bara skojig, inte rolig.

Efter att ha läst den här boken har jag varken fått en god läsupplevelse, psykologiska insikter om andras liv, eller ny kunskap om världen. Den här boken rör sig på ett plan mellan yta och djup där den inte fångar mitt intresse.

Inga kommentarer: