måndag 8 december 2008

Riktig kärlek av Inger Edelfeldt


Som tonåring älskade jag Inger Edelfeldts ungdomsböcker. I Juliane och jag och Missne och Robin fick jag läsa om äventyr där unga, osäkra människor som jag själv fick fundera och växa. Bakom vardagen gömde sig mysterier, och allt kändes viktigare än vanligt.

En del av Inger Edelfeldts romaner för vuxna har saknat det här inre livet. Jag har fått känslan av att hon inte bara skrivit om människor som försöker spela vuxna i en fantasilös värld, utan att böckerna och författaren själv försökt dölja sin fantasi för en oförstående vuxenvärld. Därför var jag litet orolig när jag plockade upp Riktig Kärlek, men efter bara några sidor kände jag att det var den riktiga Inger Edelfeldt jag lyssnade på. Hon som talar direkt till mig och verkar känna mig så väl att jag önskar att hon skulle adoptera mig.

Novellerna i samlingen cirklar kring kärlek i olika former. De flesta av huvudpersonerna är kloka, logiskt resonerande personer som jag kan identifiera mig med. Men kärleken är irrationell, obegriplig och skrämmande stark - eller frånvarande. De här beskrivningarna av kärlek och lust som något svårfångat och okontrollerbart är närmare min egna förvirrade inställning till fenomenet. Mitt i känslostormarna försöker huvudpersonerna förstå och analysera vad som händer, för att hamna på rätt köl igen eller kanske följa med vågen ut.

Det mest underbara är att få känna att de jag läser om är människor med drömmar. De längtar bort från situationen de är i, vill hitta något viktigare och djupare i livet, funderar och försöker hitta en lösning på sina problem. Det är inte bara vanliga medel-Svenssons vi får möta utan en del obehagliga människor i obehagliga situationer. Jag förstår inte hur Inger Edelfeldt kunnat få så djup psykologisk insikt om det hon skriver om, och kan bara beundra hennes inlevelse och förmåga att beskriva ovanliga och svåra liv. Det enda jag önskar vore att jag hade läst novellerna med någon dags mellanrum för att låta dem sjunka in. Men när jag väl börjat läsa ville jag bara inte lägga ifrån mig boken.

5 kommentarer:

Bokomaten.. sa...

Förstår precis vad du menar, läste bl a Juliane och jag som tonåring och tyckte det var den bästa bok jag någonsin läst! Läste om den i vuxen ålder och den håller faktiskt fortfarande. Hennes vuxenböcker har jag inte alls funnit lika tilltalande eftersom den där känslan av "ett eget rum", där bara man själv och berättelsen bor, inte infinner sig. Jag blir inte uppslukad. Kanske skulle ta och läsa den här då!

Jenny B sa...

Åh, nu vill jag också läsa om Juliane och jag! Bokomaten, jag tror du skulle tycka om Riktig kärlek, och känna igen dig.

Bokomaten.. sa...

Tror jag tar och lånar in...

Anonym sa...

Jag älska denna boken!! Förlåt att jag e sen. Jag har läst båda böckerna!,😁 - K

Jenny B sa...

Vad roligt att höra! Tack för din kommentar :)