fredag 8 augusti 2008

Ångrarna på Stockholms Stadsteater

Redan när föreställningen börjar, och skådespelarna i sina roller reser sig för att börja, får jag tårar i ögonen. Based on two true stories får vi se gestaltningen av verkligt ovanliga människoöden: två män som valde att byta kön för att bli kvinnor - och som båda kom att ångra sig.

Detta har alltså hänt på riktigt, och dialogen mellan dem är återskapad efter vad som verkligen hände första gången de två mötte varandra. De båda delar med sig av (äkta) foton från sina liv som kvinnor, och samtalet leder från själva operationen/erna vidare in på kärlek och personliga erfarenheter. Det är bitvis mycket gripande, men man skrattar också med dem då och då.

De båda på scenen, Orlando och Mikael, är två mycket olika personligheter. Deras anledningar till att gå igenom könsbyte är lika skilda som hur de känner sig nu (förutom att båda ångrar sig). Orlando gick igenom sitt könsbyte redan på tidigt 60-tal, som en av de första i Sverige. Han längtade efter att komma bort från det hårda liv han levde och få bli en hemmafru, ompysslande och ompysslad. Mikael å andra sidan har aldrig varit dragen till män. Han sågs som vek och feminin redan innan könsbytet, så för honom var steget till att bli kvinna som ett kliv ut ur en misslyckad mansroll.

Här, och vid flera andra tillfällen, hoppas jag att andra liksom jag funderar över vad det är i den rådande könsordningen som gör att man inte kan få vara en mjuk man (eller en stark kvinna). Mikael borde få fortsatt att leva som han föddes, utan att känna sig misslyckad. Vad han och även Orlando båda hade behövt var väl snarare kärlek, uppskattning och att känna sig viktiga i sina egna liv. Att byta till ett annat kön, att försöka bli en annan människa, var en chansning som slog fel.

Lena-Pia Bernhardsson och Åke Lundqvist är helt fantastiska i sina roller. Inte för ett ögonblick tvivlar jag på att det är Mikael och Orlando som sitter där, och om jag ibland funderar på hur de ser ut mellan benen, så ändrar det inget i hur jag ser dem som människor. Jag är glad och tacksam över att ha fått den här inblicken i två ovanliga öden, och jag önskar verklighetens Orlando och Mikael all lycka i sina fortsatta liv.

Länk till Stadsteaterns sida om Ångrarna

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hm.. synd den går så kort tid till för pjäsen verkar jätteintressant och tankeväckande om könsroller. Vi har väl kanske inte kommit så där väldigt långt i vår strävan efter jämlikhet ändå. Jag planerar teaterhelg i Stockholm till hösten, den här hade varit perfekt. Ska hålla utkik hos dig om annat bra som kommer!

Jenny B sa...

Vad kul att du skall på teaterhelg i Stockholm! Det verkar bli en spännande höst, så det finns nog mycket att välja på när du än kommer.