Glöm inte bort Sveriges 1900-tal! Inte bara de åren du själv har levt, även de första årtiondena är värda att tänka på. Någon som ännu kan minnas hur fattiga och nedtryckta människor var då är Martin Vrede (Dan Bratt). Som liten pojke hörde han Hjalmar Branting samla arbetarna för att skapa ett mer rättvist samhälle. En revolution som bygger upp, istället för att riva ned och förstöra. Alla människor var värda ett arbete som gav dem stolthet och en lön att leva på.
Martin Vrede är med när Branting, makarna Myrdal och samhället analyseras och planeras om för att ingen svag skulle komma i kläm. "Lojaliteten innebär att man möts på halva vägen." Vissa kompromisser måste alltid göras. I det godhjärtade, omhändertagande samhället byggs svagheter in, medvetet eller omedvetet, och människorna börjar lita på att Lojaliteten ordnar hela deras liv. För någon som Martin, som känt fattigdomen in på bara skinnet liksom det hopp som tändes när kloka människor försökte tänka ut ett bättre öde för samhällets nedtryckta, är den begynnande slappheten ett svek mot det han arbetade för.
Martin Vredes monolog är hämtad ur Kjell Espmarks bok med samma namn. Jag läste den för tio år sedan tillsammans med de två andra böckerna i trilogin Glömskans Tid. Den bild de ger av god vilja som leder till dumhet är klarsynt intelligent, och ändå djupt känslomässigt engagerad. Alla, oberoende av politisk färg, kan (och borde!!!) se föreställningen för igenkännandet och upprördheten den väcker. Dan Bratt är fantastisk i rollen som Rörelsens samvete, och scenografin stöder pjäsen utmärkt. Det här är något av det bästa jag sett på länge.
Länk till Teater Brunnsgatan Fyra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar